agnesmychampion

Jag måste erkänna att jag blev ganska förvånad när jag fick höra att Aftonbladet skulle sälja en exklusiv utgåva av Agnes senaste album, Dance Love Pop, tillsammans med tidningen. Jag menar, det är ju trots allt Aftonbladet vi talar om här. Men oavsett vad så kunde man under två dagar köpa den nya internationella utgåvan av Agnes senaste album och det är just den som jag tänkte skriva en recension på nu. Men i och med att det är inte är en helt ny skiva rakt igenom så blir det inte heller en särskilt stor recension, utan mer av det mindre slaget. Bara så att ni vet vad jag tycker om den och huruvida jag tycker att det var ett bra köp eller ej.

Skivan (som för övrigt kommer i en riktigt snygg förpackning i plast och med ett omslag som slår det mesta) innehåller exakt tio spår, vilket är precis lika många som originalet hade när den släpptes här i Sverige under 2008. Men även om spåren är lika många så innehåller den internationella utgåvan nya versioner av On And On, I Need You Now, Big Blue Wall och till viss mån även Love Love Love. För mig personligen så hade jag hört alla dessa versioner redan tidigare, men det hindrar ju inte dem från att vara riktigt bra, vilket de också är.

Men oavsett hur bra dessa nya versioner än är så stavas anledningen till att jag ville ha även denna utgåva av Dance Love Pop (har tidigare köpt den tyska utgåvan) med följande två ord; Secret Love. När jag fick höra för första gången att Agnes hade spelat in en helt ny låt vid namn Secret Love så blev jag eld och lågor, men samtidigt väldigt frustrerad då det inte fanns någon möjlighet att lyssna på den. När jag sedan fick reda på att den skulle finnas med på den nya internationella utgåvan så var det inget snack om saken. Jag skulle bara ha den!

Efter att lyssnat på den ett flertal gånger nu så kan jag ganska enkelt konstatera att den är enormt bra. Ja, till och med mer än så, för Secret Love har massvis av de ingredienser som jag helst av allt vill ha i en låt. Den fullständigt sprudlar av attityd, vilket jag aldrig kan få nog av, men samtidigt är den extremt dansant och Agnes grymma röst gör verkligen den här låten till något alldeles speciellt. Jag har läst att vissa tycker att den har lite MF-vibbar i sig, men det kan jag verkligen inte hålla med om. Visst, nu behöver ju inte MF-vibbar vara något negativt, men jag kan ju bara dela med mig av de känslor som jag själv känner när jag lyssnar på låten och några sådana vibbar känner jag inte av överhuvudtaget. Så är det bara.

Hur som helst, dags att gå vidare. Secret Love är alltså en fantastiskt grym låt, enligt mig, men det är samtidigt inte den enda nya låten på skivan. Den andra är You Rain och även om den inte riktigt är ny för mig personligen (säkert inte för många av er läsare heller) så känner jag att jag bara måste få skriva om den igen. You Rain är, tillskillnad från Secret Love, en ballad och en makalöst vacker sådan dessutom. Texten är riktigt bra och Agnes röst gör verkligen att den går från att "bara" vara en fin ballad till ett mästerverk. Utan tvekan en av Agnes allra bästa låtar någonsin och då överdriver jag inte heller.

Nu när man är klar med de helt nya låtarna så det väl hög tid att skriva lite grann om de låtar som kanske inte är lika nya, men som ändå låter lite annorlunda gentemot hur de lät på originalskivan. I Need You Now släpptes ganska nyligen som Agnes andra singel i England, och även här i Sverige som hennes fjärde, vilket är en version som är lite snabbare än originalet som ju bekant var en ballad. En riktigt bra version, tycker jag, men ibland har jag svårt att bestämma mig om jag gillar originalet mer eller inte.

On And On finns såklart också med på skivan och då i en något nyare tappning och jag måste erkänna att jag gillar den här nya versionen betydligt mer än originalet. Jag vet inte riktigt varför, men på något sätt är den bara bättre, men det ska även sägas att jag fortfarande gillar originalversionen en hel del också. Därefter har vi kommit fram till Love Love Love, som även den låter lite annorlunda. Men här ska det sägas att skillnaden mellan de bägge versionerna är ganska minimala och därför har jag lite svårt att säga vilken jag föredrar. Men oavsett vad så är det är en mycket bra låt som man blir glad av att lyssna på.

Sist ut har vi Big Blue Wall som även den dyker upp i en betydligt snabbare version än originalet och här behöver jag inte ens tänka efter på vilken som jag gillar mer, då originalet slår den nya versionen ganska rejält. Det ska dock sägas att den mer dansvänliga versionen inte alls är dålig på något sätt, men för mig så har de tagit bort allt det som gjorde Big Blue Wall till en fullständigt magisk låt. Nä, vill jag lyssna på Big Blue Wall så blir det originalet och inget annat, alla dagar i veckan.

-------------------------------------

Förutom dessa låtar som jag redan har skrivit om så innehåller den internationella utgåvan av Dance Love Pop även Release Me (såklart), Somtimes I Forget, How Do You Know och Love Me Senseless. Nu är det kanske bara jag, men jag saknar Look At Me Now på låtlistan, men jag antar att man inte kan få allt här i livet. Hur som helst, den här nya internationella utgåvan är utan tvekan en helt makalös skiva som jag tycker att alla borde äga.

Det enda tråkiga i kråksången är ju dock att den bara såldes under två dagar med Aftonbladet och inte släpptes "på riktigt", så att säga, men nu är det som det är. Kan ni få tag i skivan så ska ni känna er lyckliga, för det gör minsann jag.

Ojojoj, det finns så himla mycket att säga om Agnes spelning på Vätterfesten i Jönköping att jag knappt vet var jag ska börja någonstans. Men jag antar att det bästa är att börja från början, eller vad tycker ni? Okej, så får det bli, men innan jag börjar skriva på allvar så kommer här först en liten faktaruta.

PLATS: Vätterfesten i Jönköping
TIDPUNKT: 14:e augusti 2009
PUBLIK: Enormt svårt att säga, men när Agnes uppträdde så var det packat till tusen.
BÄST: Att få se Agnes ösa på scenen med ett självförtroende som jag aldrig har sett tidigare. Fantastiskt!
SÄMST: Det faktum att man blev klämd och knuffad bakifrån under stora delar av spelningen var verkligen ingen höjdare.

Själva resan till Jönköping gick väldigt bra, men innan dess så hade jag bestämt mig för att inhandla en liten grej som jag skulle ge till Agnes antingen före eller efter spelningen, för den här gången ville jag verkligen träffa henne. Under Hultsfred-spelningen så fick jag aldrig något tillfälle till det, vilket var enormt tråkigt, men det gjorde mig också ännu mer beslutsam för jag visste att jag skulle få fler chanser i framtiden. Efter spelningen i Jönköping så fick jag faktiskt träffa henne och kunde också överlämna "grejen", men jag återkommer till det lite senare.

Först och främst vill jag säga att det var betydligt lättare att vänta tills själva spelningen startade den här gången, om man exempelvis jämför med Hultsfred, vilket i mina ögon hade flera orsaker. Att sitta ute på en festivalplats och prata med familj och vänner är enormt mycket trevligare än att sitta i en klubb där man inte ens kan höra sina egna tankar. Denna gång hade jag dessutom med mig lite mer pengar, vilket gjorde att jag kunde köpa och bjuda på lite dricka (Coca-Cola och kaffe). Gott och uppfriskande. Ja, inte kaffet då förstås, då jag hatar kaffe. Men nu var det ju förstås inte jag som drack kaffet heller, så det kvittar ju egentligen.


Hur som helst, innan Agnes skulle gå upp på scenen (vid kl. 22.00), så var det en hel del annat på programmet som skulle avverkas. Det var alltifrån uppvisning i kampsport, modevisning med mera. Ett flertal andra artister och band uppträdde också och med tanke på att man var där ganska tidigt så fick man också se dessa andra akter. Nu ska jag inte gå in i detalj på vad jag tyckte och inte tyckte om när det gäller dem, men frågan är om jag skulle kunna göra det ändå. Jag menar, jag var ju där enbart för Agnes skull, så mitt intresse för allt det andra som pågick var inte särskilt stort.

Klockan var väl ungefär 20.50 när vi började ta stegen från bordet där vi hade suttit till själva scenplatsen och det var nog en bra idé att vi gjorde det, för man kan aldrig vara riktigt säker på hur bra platser man kan få om man går för sent. Vi ställde oss hyfsat nära allihopa, men jag hade gärna velat stå allra längst fram. I det läget var det dock omöjligt, då det stod ett par andra killar där, men jag kände på mig att de skulle gå när Sessions (de som uppträdde innan Agnes hette så) var klara och visst hade jag rätt. När de var färdiga på scenen så gick killarna iväg och vips, de absolut bästa platserna var våra.

I det läget jublade jag högt inombords, för såhär bra platser hade jag aldrig haft tidigare under en Agnes-spelning och då har jag ändå varit på en hel del konserter innan den här. Jag är inte helt säker på hur klockan var när Agnes band började dyka upp på scenen en efter en, men gissa om publiken skrek mycket och länge efter Agnes i princip hela tiden, vilket var väldigt kul att höra. Man märkte verkligen vem det var som huvudnumret under kvällen och jublet blev knappast mindre när Agnes väl visade sig och bestämt gick fram till mikrofonen.

Första låten för kvällen var On And On och jag kan bara säga wow. Jag har alltid tyckt att On And On vore en perfekt låt för Agnes att börja sina konserter med och nu fick man det verkligen bekräftat, om man säger så. Jag menar, i Hultsfred började hon med Love Me Senseless och visst, det är inget fel med det, men On And On har ett helt annat drag i sig och om ni frågar mig så är det en mycket bättre låt att börja med. Efter den första urladdningen, vilket nog är det bästa sättet att beskriva det på, så var det då dags för Love Me Senseless. En riktigt fin låt som Agnes alltid sjunger enormt bra och givetvis så gjorde hon det även denna gång.

Innan jag fortsätter så måste jag nämna en viktig sak och det är hur enormt mycket bättre och framförallt säkrare Agnes har blivit när det kommer till mellansnacket och då menar jag ännu mer än under spelningen i Hultsfred, vilket enbart är några månader sedan. Personligen tror jag att framgångarna utomlands är en stor del i denna snabba utveckling och jag bara log inombords när hörde henne prata om alltifrån hennes kärlek till Jönköping med mera.

Härnäst var det dags för Love Love Love och i det läget hade jag enormt svårt att stå still. Problemet är ju bara att man får väldigt dåliga bilder om man dansar och hoppar, men jag försökte ändå hitta en slags balans mellan att stå still och fotografera och dansa järnet, vilket jag lyckades hyfsat med, tycker jag. Givetvis sjöng jag med så mycket jag kunde och jag var inte ensam heller, då resten av publiken gjorde likadant. Ni kan ju bara ana hur häftigt det var att höra.

Efter all kärlek så var det sedan dags för två vackra ballader efter varandra; den första var Sometimes I Forget och den andra Agnes debutsingel, Right Here Right Now, och hon sjöng båda två helt fantasktiskt bra. När det gäller just Right Here Right Now så förstår man verkligen att det är en låt som fortfarande betyder väldigt mycket för henne och självklart blev det även allsång denna gång.


En låt som Agnes inte sjöng i Hultsfred var Champion, vilket var lite trist, då det är en av mina favoritlåtar. Men lyckligtvis hade hon bestämt sig för att framföra den i Jönköping och den var också nästa låt på tur. Varje gång jag hör Agnes sjunga Champion live så blir jag väldigt lycklig och det blev jag såklart denna gång också. Dessutom måste jag säga att live-versionen faktiskt är bättre än den på skiva, vilket förmodligen beror på den grymma blandningen av Agnes underbara röst och ett gitarrsolo som låter helt makalöst bra.

Men sjöng hon inte Release Me då, kanske någon av er undrar? Jodå, självklart gjorde hon det, för när tonerna till Champion hade lagt sig så var det dags för ös på absolut högsta nivå. Jag menar, här snackar vi allsång som kan spräcka trumhinnor och en Agnes som körde på i maxfart eller kanske ännu mer. Att det blev ett litet avbrott i låten i samband med bytet till Kylies Can´t Get You Out of My Head störde jag mig inte alls på denna gång, då man dels var så uppe i varv och dessutom så sjunger Agnes den väldigt bra. Återstår dock att se om de gör något liknande under nästa turné.

Något som jag måste nämna är det sätt som Agnes avslutade Release Me på. Jag menar, här talar vi inte om någon enkel avslutning där hon bara sjunger rakt upp och ned. Nix pix, här talar vi om rena dynamitavslutningen. Jag vet att det är en konstig beskrivning, men det är bästa som jag kan komma på. Tänk er bara Agnes som avslutar Release Me genom att gå fram till trummisen och slå ihärdigt i luften samtidigt som han slår på trummorna med kraftiga slag. Personligen skulle jag helt enkelt vilja kalla det för en s.k. Big Rock Ending som man ofta ser när rockband spelar live, men att se Agnes göra det var verkligen en upplevelse som heter duga, då jag inte har upplevt det tidigare.

Efter den här massiva avslutningen så gick Agnes och bandet bakom scen och sedvanligt (man kan i princip säga det nu) så började publiken ropa efter mer. Personligen trodde jag att det skulle bli ett extranummer och visst hade jag rätt, för det dröjde inte länge förrän allesammans var ute på scen igen. Men jag hade däremot ingen aning om vilken låt hon skulle framföra, då hon redan hade kört Right Here Right Now (som var extranummer i Hultsfred) tidigare under kvällen. Det blev så att hon framförde den akustiska versionen av On And On och det var utan tvekan en överraskning, måste jag säga. Oavsett vad så sjöng hon den enormt bra och själv stod jag bara och njöt under hela låten.

När låten (och spelningen) sedan var över så gick vi över till backstagedelen av scenen, då vi faktiskt hade blivit lovade att få träffa Agnes efteråt. Efter en kort stund ledde en kille (som var väldigt trevlig förresten) in oss bakom scenen och där såg vi massvis med personer och en av dem var självklart Agnes. Just då stod hon troligen och pratade med några journalister, men ganska snart fick man träffa henne och det var lika fantastiskt som alltid. Nä, jag tror faktiskt att det var ännu bättre.

När jag stod mitt framför Agnes och tittande in i hennes vackra ögon (gissa om jag var nervös) så gjorde jag det jag skulle göra; nämligen att överlämna den present som jag hade köpt åt henne. Vad var det då? Jo, en bukett röda rosor som jag har velat ge henne ända sedan jag fick svar på min fråga i en chatt om vilka som var hennes favoritblommor. Hon lyste upp rejält och blev jätteglad, vilket gjorde mig varm i kroppen. Jag kan bara hoppas att blommorna klarade sig någorlunda efter alla de knuffar och dylikt som man fick genomlida under spelningen. Men oavsett vad så är jag glad att jag äntligen fick ett tillfälle att ge henne en bukett med de blommor som hon gillar allra mest.

Jag vet inte när jag får tillfälle att träffa Agnes igen, men den här kvällen kommer jag aldrig att glömma. Aldrig.

Ja, då var det äntligen dags för mig att skriva ned mina helhetsintryck av specialversionen av Agnes senaste platta, Dance Love Pop. Den går under namnet The Love Love Love Edition och personligen gillar jag detta namn skarpt. På något sätt ramar det in vad denna specialversion handlar om på ett mycket bra och elegant vis. Självklart finns det dem som säger att de kunde valt ett mycket bättre namn, men det är deras åsikt och har absolut ingenting med mig att göra.

The Love Love Love Edition släpptes till butikerna den första april och jag har sedan dess lyssnat intensivt på den andra skivan av de två som utgåvan innehåller. Då den första är identisk med originalversionen av Dance Love Pop så tänker jag inte skriva något om den, då jag ju redan skrivit en lång recension av densamma tidigare här i bloggen.

Hur som helst, här nedan kommer alltså mina personliga intryck av alla låtarna på plattans andra skiva. Håll till godo!

- Love Love Love (Original Version)

Låten som Agnes tävlade med i årets upplaga av Melodifestivalen är grymt bra. Att den fick en så pass blygsam placering i finalen är för mig en gåta, men just nu bryr jag mig faktiskt inte så mycket om det längre. Jag menar, den är ju så fantastiskt mysig men samtidigt fartfylld på ett sådant sätt att man bara njuter för fulla muggar när man lyssnar på den. Man har med andra ord inte tid att tänka på onödiga petitesser.

- Love Love Love (Extended Version)

En något längre version av Love Love Love (jag vet, logiken flödar) som har ett häftigt nytt intro, men är i grund och botten samma grymma låt som originalversionen. Kommer faktiskt på mig själv att jag lyssnar mer och mer på denna något längre version och jag kan bara förmoda att det har att göra med det faktum att jag inte vill att den ska sluta. Att den sedan gör det ändå är ju dock något som inte jag kan råda över. Oh well...

- On And On (Anotha Ding-An Beh-An Version)

Denna remix av On And On fanns redan med på singeln och ska jag vara helt ärlig så förstår jag faktiskt inte vad den överhuvudtaget gör på den här skivan. Missförstå mig dock inte, då den är riktigt grym att lyssna på, men var det inte meningen att den andra skivan enbart skulle innehålla outgivna remixer? Men som sagt, en grym remix är det och det kan inget ta ifrån den.

- On And On (The Void Remix)

Även detta är en grym remix av Agnes succésingel On And On, men som med ovanstående remix så är också denna en som jag hade hört förut. I detta fall bryr jag mig dock inte så värst mycket för detta är verkligen en remix utöver det vanliga, enligt mig.

- On And On (Acoustic Version)

Ja, vad ska man säga? Detta är en av de största anledningarna till att jag ville ha The Love Love Love Edition från första början och jag är...hur säger man...helt överväldigad. Har faktiskt enormt svårt att få fram de rätta orden som beskriver denna akustiska version på ett rättvist sätt, men detta är ren magi i musikform. Så enkelt är det.

- Release Me (Pio Radio Remix)

Den enda regelrätta remixen av Release Me på den andra skivan, vilket på ett sätt är enormt trist, men samtidigt låter den jättebra och har faktiskt blivit en personlig favorit bland alla remixar av Agnes andra singel från Dance Love Pop. Den enda klara nackdelen med denna remix, enligt mig, är att den är alldeles för kort. Den är nästan olagligt kort när jag tänker efter, men man får försöka vara nöjd ändå.

- Release Me (Acoustic Version, P3 Live Session)

Denna akustiska tolkning av Release Me är tagen från P3 Live Session, där Agnes medverkade förra året, och är enligt mig minst lika fantastisk som den akustiska versionen av On And On. Agnes magnifika röst lyfts fram på ett sätt som enbart kan ske live och det är också så jag helst av allt vill njuta av hennes musik. Visst, albumversionerna i all ära, men inget är bättre än att få höra Agnes sjunga live och då menar jag verkligen ingenting.

----------------------------------

Förutom dessa låtar så får man också musikvideorna till singlarna On And On och Release Me, vilket i mina ögon är en väldigt trevlig bonus, men samtidigt inte mycket mer än så. Jag menar, videorna finns ju redan upplagda på YouTube sedan en tid tillbaka och i slutändan är det ju inte heller dem som man köper denna specialversion för, eller hur? Jag gjorde inte det i alla fall.

I ett försök att avrunda det hela lite snyggt så tänkte jag bara passa på att säga följande; Dance Love Pop: The Love Love Love Edition är en mycket bra specialutgåva av ett redan tidigare grymt album och jag kan varmt rekommendera denna platta till alla människor som är ute efter grym svensk popmusik i världsklass.

Då var det då äntligen dags för det ni alla har väntat på, nämligen recensionen av Agnes tredje album, Dance Love Pop. Jag vill börja med att klargöra att jag har försökt göra den här recensionen så rättvis som det bara går då det är något som är extremt viktigt för mig när det kommer till recensioner, oavsett om det gäller musik, TV-spel eller något helt annat. Jag skulle kunna ge albumet högsta betyg utan att blinka, men sådana partiska recensioner är inget som jag brukar göra, då det går emot mina principer. Nu när ni känner till detta är det bara att läsa vidare.

Det som slår mig så fort jag sätter på Dance Love Pop är hur jäkla grym öppningsspåret, Release Me, faktiskt är. Man har ju läst en del om hur bra låten skulle vara, från personer som t.ex. Blogg-Oswald och Agnes själv, men trots att jag hade väldigt höga förväntningar så knockade låten ut mig både en, två och tre gånger. Både verserna och refrängen känns enormt mäktiga och jag ryser av välbehag varje gång jag hör den. Det här är en låt som jag kan lyssna på igen och igen och igen och igen utan att tröttna ett dugg. Att det sedan är en av de låtar som Agnes själv har varit med och skrivit gör ju inte det hela sämre direkt.

On And On känner ni ju till vid det här laget, så just därför tänkte jag inte skriva så värst mycket mer om just den låten, men visst är den fortfarande riktigt bra. Det är bara det att det finns så många andra låtar på skivan som jag faktiskt har fallit ännu mer för. Release Me är såklart en av dem, och en annan är den låten som vi alla fick en liten smygtitt (om man nu kan säga det när man lyssnar på en låt), nämligen Love Me Senseless. Verserna kan tyckas som lite för långsamma ibland (kände också det i början), men det är något som man vänjer sig vid relativt snabbt. Det gjorde i alla fall jag och nu är det ett av mina favoritspår på skivan.

Låten som härnäst flödar ur mina högtalare är en välbekant en, åtminstone för mig och alla andra som besökte Mjölby igår. How Do You Know är en riktigt skön låt att lyssna på, även om jag tycker att vissa instrument inte alltid passar in. Detta är en minimal sak som knappt märks när man lyssnar, men det finns ändå där, i alla fall för mig. Sedan tycker jag faktiskt att live-versionen som Agnes framförde i Mjölby är snäppet bättre, men det där är ju en smaksak och inget annat. Man blir dessutom väldigt glad när man lyssnar på den, känner jag. Sådant är alltid positivt i min bok och bör berömmas därefter.

I Need You Now heter nästa låt som börjar spelas och är något som man nog kan räkna som en ballad. Med ett trevligt gitarriff i bakgrunden och Agnes underbara röst blir det en ren fröjd att lyssna på. Det ska dock sägas att jag inte riktigt fastnade för denna låt första gången jag hörde den, men efter ett par lyssningar så gillar jag den och det väldigt mycket. Finns definitivt andra låtar som jag tycker är bättre på Dance Love Pop, men någonstans i toppenskiktet finns den här belägen ändå.

Agnes har ju som bekant varit med och skrivit fyra av låtarna på Dance Love Pop och faktum är att nästa låt, Look At Me Now, är en av dem. Jag kanske låter som en hackig skiva nu, men detta är också en av mina favoritlåtar från skivan. Den är svängig till tusen och jag vill bara upp och dansa när jag lyssnar på den. Har dessutom försökt få min bror att dansa till den, men det är ungefär lika lätt som att förstöra en diamant med bara händerna och nej, jag skämtar inte heller. Oavsett vad så är det en grymt bra låt som jag tror att många kommer att gilla.

Låt nummer sju på skivan heter så mycket som Don´t Pull Your Love Out och är, enligt mig i alla fall, den låt som är mest annorlunda på Agnes nya skiva. Fråga mig dock inte varför jag känner så, då jag har försökt komma på det själv under ett par timmar nu, men så är det i alla fall. Låten i sig är utan tvekan hyfsad, men p.g.a. dess annorlunda karaktär så har jag inte lyckats fastna för den ännu. Inte alls på samma sätt som de andra. Men vem vet, det kanske sker i framtiden. Svårt att veta.

För att beskriva storheten i Open Up Your Eyes, som är nästa låt på skivan, på bästa sätt räcker det med att lyssna igenom texten noga. Att den sedan är enormt uppiggande gör bara upplevelsen så himla mycket bättre. Trevliga verser går över till en ännu mer trevlig refräng och jag gör mitt bästa för att sjunga med när jag lyssnar på den. Har dock inte hunnit lära mig all text ännu, men förhoppningsvis gör jag det snart. Håll tummarna för mig, okej?

Näst sista låten på Dance Love Pop är också en ballad och går under namnet Sometimes I Forget och är faktiskt också en av de låtar som Agnes har varit med och skrivit. I och med att albumet inte innehåller så många regelrätta ballader, så är detta ändå en låt som utan tvekan är där och snokar. Då jag fullkomligt älskar när Agnes sjunger ballader (vem gör inte det?), som exempelvis Right Here Right Now, I Believe och (What Do I Do With) All This Love, så är detta en låt som passar mig som handen i handsken. Gillar du ballader ska du definitivt lyssna igenom detta underbara musikstycke.

Den absolut sista låten på skivan är en låt som jag redan från början hade väldigt stora förväntningar. Varför då? Jo, då var det enbart den något annorlunda låttiteln som gjorde mig extremt intresserad och ni kan ju försöka gissa hur jag reagerade när jag fick höra den för första gången. Alltså, det enda ord som jag kan beskriva Big Blue Wall med är magi. Kanske låter som en konstig eller rent av korkad kommentar, men det här är verkligen en låt utöver det vanliga och definitivt inget jag hade förväntat mig från Agnes om ni hade frågat mig för något år sedan. Redan när introt börjar förstår man att detta kommer att bli något alldeles extra och det där lilla extra fortsätter sedan hela låten igenom, vilket är grymt imponerande. Big Blue Wall är lika med maximal kärlek för mig.

Dance Love Pop är en otroligt bra produktion och man känner verkligen att det finns en slags röd tråd genom alla låtarna, vilket gör att jag njuter extra mycket när jag sätter på den. Men är detta en perfekt platta? Nej, det är det inte, men det är utan tvekan Agnes absolut bästa skiva som hon har gjort hittills. Dessutom är det bland det bästa jag har hört inom genren på mycket, mycket länge. Låtarna har i princip redan satt sig i hjärnan på mig och jag känner att jag vill dansa så fort jag får chansen, trots att jag egentligen inte är så värst bra på det.

Men att jag överhuvudtaget känner av känslan att dansa gör ju att Agnes, Anders Hansson m.fl. sannerligen har lyckats med sitt uppdrag; att få mig, dig och alla andra att dansa tills man stupar av utmattning. Men om det är några låtar som jag mer än gärna stupar av utmattning för så är det låtarna på Dance Love Pop.

Visst, jag kanske inte gillar alla låtar riktigt lika mycket, men i det stora hela är Agnes tredje platta så grymt bra att i princip alla kan finna och känna glädje inom dess atmosfär.

Betyg: 4/5 (en väldigt stark fyra dessutom)

Bästa spår: Release Me och Big Blue Wall