agnesmychampion

Ojojoj, det finns så himla mycket att säga om Agnes spelning på Vätterfesten i Jönköping att jag knappt vet var jag ska börja någonstans. Men jag antar att det bästa är att börja från början, eller vad tycker ni? Okej, så får det bli, men innan jag börjar skriva på allvar så kommer här först en liten faktaruta.

PLATS: Vätterfesten i Jönköping
TIDPUNKT: 14:e augusti 2009
PUBLIK: Enormt svårt att säga, men när Agnes uppträdde så var det packat till tusen.
BÄST: Att få se Agnes ösa på scenen med ett självförtroende som jag aldrig har sett tidigare. Fantastiskt!
SÄMST: Det faktum att man blev klämd och knuffad bakifrån under stora delar av spelningen var verkligen ingen höjdare.

Själva resan till Jönköping gick väldigt bra, men innan dess så hade jag bestämt mig för att inhandla en liten grej som jag skulle ge till Agnes antingen före eller efter spelningen, för den här gången ville jag verkligen träffa henne. Under Hultsfred-spelningen så fick jag aldrig något tillfälle till det, vilket var enormt tråkigt, men det gjorde mig också ännu mer beslutsam för jag visste att jag skulle få fler chanser i framtiden. Efter spelningen i Jönköping så fick jag faktiskt träffa henne och kunde också överlämna "grejen", men jag återkommer till det lite senare.

Först och främst vill jag säga att det var betydligt lättare att vänta tills själva spelningen startade den här gången, om man exempelvis jämför med Hultsfred, vilket i mina ögon hade flera orsaker. Att sitta ute på en festivalplats och prata med familj och vänner är enormt mycket trevligare än att sitta i en klubb där man inte ens kan höra sina egna tankar. Denna gång hade jag dessutom med mig lite mer pengar, vilket gjorde att jag kunde köpa och bjuda på lite dricka (Coca-Cola och kaffe). Gott och uppfriskande. Ja, inte kaffet då förstås, då jag hatar kaffe. Men nu var det ju förstås inte jag som drack kaffet heller, så det kvittar ju egentligen.


Hur som helst, innan Agnes skulle gå upp på scenen (vid kl. 22.00), så var det en hel del annat på programmet som skulle avverkas. Det var alltifrån uppvisning i kampsport, modevisning med mera. Ett flertal andra artister och band uppträdde också och med tanke på att man var där ganska tidigt så fick man också se dessa andra akter. Nu ska jag inte gå in i detalj på vad jag tyckte och inte tyckte om när det gäller dem, men frågan är om jag skulle kunna göra det ändå. Jag menar, jag var ju där enbart för Agnes skull, så mitt intresse för allt det andra som pågick var inte särskilt stort.

Klockan var väl ungefär 20.50 när vi började ta stegen från bordet där vi hade suttit till själva scenplatsen och det var nog en bra idé att vi gjorde det, för man kan aldrig vara riktigt säker på hur bra platser man kan få om man går för sent. Vi ställde oss hyfsat nära allihopa, men jag hade gärna velat stå allra längst fram. I det läget var det dock omöjligt, då det stod ett par andra killar där, men jag kände på mig att de skulle gå när Sessions (de som uppträdde innan Agnes hette så) var klara och visst hade jag rätt. När de var färdiga på scenen så gick killarna iväg och vips, de absolut bästa platserna var våra.

I det läget jublade jag högt inombords, för såhär bra platser hade jag aldrig haft tidigare under en Agnes-spelning och då har jag ändå varit på en hel del konserter innan den här. Jag är inte helt säker på hur klockan var när Agnes band började dyka upp på scenen en efter en, men gissa om publiken skrek mycket och länge efter Agnes i princip hela tiden, vilket var väldigt kul att höra. Man märkte verkligen vem det var som huvudnumret under kvällen och jublet blev knappast mindre när Agnes väl visade sig och bestämt gick fram till mikrofonen.

Första låten för kvällen var On And On och jag kan bara säga wow. Jag har alltid tyckt att On And On vore en perfekt låt för Agnes att börja sina konserter med och nu fick man det verkligen bekräftat, om man säger så. Jag menar, i Hultsfred började hon med Love Me Senseless och visst, det är inget fel med det, men On And On har ett helt annat drag i sig och om ni frågar mig så är det en mycket bättre låt att börja med. Efter den första urladdningen, vilket nog är det bästa sättet att beskriva det på, så var det då dags för Love Me Senseless. En riktigt fin låt som Agnes alltid sjunger enormt bra och givetvis så gjorde hon det även denna gång.

Innan jag fortsätter så måste jag nämna en viktig sak och det är hur enormt mycket bättre och framförallt säkrare Agnes har blivit när det kommer till mellansnacket och då menar jag ännu mer än under spelningen i Hultsfred, vilket enbart är några månader sedan. Personligen tror jag att framgångarna utomlands är en stor del i denna snabba utveckling och jag bara log inombords när hörde henne prata om alltifrån hennes kärlek till Jönköping med mera.

Härnäst var det dags för Love Love Love och i det läget hade jag enormt svårt att stå still. Problemet är ju bara att man får väldigt dåliga bilder om man dansar och hoppar, men jag försökte ändå hitta en slags balans mellan att stå still och fotografera och dansa järnet, vilket jag lyckades hyfsat med, tycker jag. Givetvis sjöng jag med så mycket jag kunde och jag var inte ensam heller, då resten av publiken gjorde likadant. Ni kan ju bara ana hur häftigt det var att höra.

Efter all kärlek så var det sedan dags för två vackra ballader efter varandra; den första var Sometimes I Forget och den andra Agnes debutsingel, Right Here Right Now, och hon sjöng båda två helt fantasktiskt bra. När det gäller just Right Here Right Now så förstår man verkligen att det är en låt som fortfarande betyder väldigt mycket för henne och självklart blev det även allsång denna gång.


En låt som Agnes inte sjöng i Hultsfred var Champion, vilket var lite trist, då det är en av mina favoritlåtar. Men lyckligtvis hade hon bestämt sig för att framföra den i Jönköping och den var också nästa låt på tur. Varje gång jag hör Agnes sjunga Champion live så blir jag väldigt lycklig och det blev jag såklart denna gång också. Dessutom måste jag säga att live-versionen faktiskt är bättre än den på skiva, vilket förmodligen beror på den grymma blandningen av Agnes underbara röst och ett gitarrsolo som låter helt makalöst bra.

Men sjöng hon inte Release Me då, kanske någon av er undrar? Jodå, självklart gjorde hon det, för när tonerna till Champion hade lagt sig så var det dags för ös på absolut högsta nivå. Jag menar, här snackar vi allsång som kan spräcka trumhinnor och en Agnes som körde på i maxfart eller kanske ännu mer. Att det blev ett litet avbrott i låten i samband med bytet till Kylies Can´t Get You Out of My Head störde jag mig inte alls på denna gång, då man dels var så uppe i varv och dessutom så sjunger Agnes den väldigt bra. Återstår dock att se om de gör något liknande under nästa turné.

Något som jag måste nämna är det sätt som Agnes avslutade Release Me på. Jag menar, här talar vi inte om någon enkel avslutning där hon bara sjunger rakt upp och ned. Nix pix, här talar vi om rena dynamitavslutningen. Jag vet att det är en konstig beskrivning, men det är bästa som jag kan komma på. Tänk er bara Agnes som avslutar Release Me genom att gå fram till trummisen och slå ihärdigt i luften samtidigt som han slår på trummorna med kraftiga slag. Personligen skulle jag helt enkelt vilja kalla det för en s.k. Big Rock Ending som man ofta ser när rockband spelar live, men att se Agnes göra det var verkligen en upplevelse som heter duga, då jag inte har upplevt det tidigare.

Efter den här massiva avslutningen så gick Agnes och bandet bakom scen och sedvanligt (man kan i princip säga det nu) så började publiken ropa efter mer. Personligen trodde jag att det skulle bli ett extranummer och visst hade jag rätt, för det dröjde inte länge förrän allesammans var ute på scen igen. Men jag hade däremot ingen aning om vilken låt hon skulle framföra, då hon redan hade kört Right Here Right Now (som var extranummer i Hultsfred) tidigare under kvällen. Det blev så att hon framförde den akustiska versionen av On And On och det var utan tvekan en överraskning, måste jag säga. Oavsett vad så sjöng hon den enormt bra och själv stod jag bara och njöt under hela låten.

När låten (och spelningen) sedan var över så gick vi över till backstagedelen av scenen, då vi faktiskt hade blivit lovade att få träffa Agnes efteråt. Efter en kort stund ledde en kille (som var väldigt trevlig förresten) in oss bakom scenen och där såg vi massvis med personer och en av dem var självklart Agnes. Just då stod hon troligen och pratade med några journalister, men ganska snart fick man träffa henne och det var lika fantastiskt som alltid. Nä, jag tror faktiskt att det var ännu bättre.

När jag stod mitt framför Agnes och tittande in i hennes vackra ögon (gissa om jag var nervös) så gjorde jag det jag skulle göra; nämligen att överlämna den present som jag hade köpt åt henne. Vad var det då? Jo, en bukett röda rosor som jag har velat ge henne ända sedan jag fick svar på min fråga i en chatt om vilka som var hennes favoritblommor. Hon lyste upp rejält och blev jätteglad, vilket gjorde mig varm i kroppen. Jag kan bara hoppas att blommorna klarade sig någorlunda efter alla de knuffar och dylikt som man fick genomlida under spelningen. Men oavsett vad så är jag glad att jag äntligen fick ett tillfälle att ge henne en bukett med de blommor som hon gillar allra mest.

Jag vet inte när jag får tillfälle att träffa Agnes igen, men den här kvällen kommer jag aldrig att glömma. Aldrig.