agnesmychampion

Idag är det den 29:e oktober, vilket är dagen då Agnes tredje skiva, Dance Love Pop, officiellt släpps till butikerna. Själv har jag ju haft och lyssnat på skivan ända sedan i lördags förra veckan, men för alla andra som inte har kunnat åka till de två första signeringarna (Mjölby och Växjö) och därmed kunnat köpa den lite tidigare, så kan man alltså köpa skivan "på riktigt" nu. Vilket jag också rekommenderar alla som gillar grym popmusik att göra, då skivan är fantastiskt bra.

Som alltid när det kommer till skivsläpp så är det enormt spännande att se hur den tas emot av alla musikrecensenter runtom i landet. Än så länge har responsen till Dance Love Pop varit relativt positiv, då den fått en hel del treor och även en fyra i betyg (NT.se), även om det såklart klagas lite grann också. Själva klagomålen kan jag verkligen inte relatera till personligen, men det är ju trots allt musikjournalister vi talar om här. Sammantaget måste jag nog ändå säga att jag är hyfsat nöjd med recensionerna som Dance Love Pop har fått hittills, och då speciellt med tanke på vilka recensioner som Agnes andra album, Stronger, fick när det begav sig.

De två stora kvällstidningarna, Aftonbladet och Expressen, har dock inte publicerat sina recensioner ännu, men det lär väl ske ganska snart. Aftonbladet har exempelvis ändrat dag för sina musikrecensioner från onsdagar till lördagar, vilket betyder att vi måste vänta ett litet tag till. Har jag några förväntningar på deras recensioner dock? Tja, om jag ska vara ärlig så vet jag inte, men visst hoppas man på det bästa. Man ska dock komma ihåg vad det är för tidningar vi talar om här.

Då var det då äntligen dags för det ni alla har väntat på, nämligen recensionen av Agnes tredje album, Dance Love Pop. Jag vill börja med att klargöra att jag har försökt göra den här recensionen så rättvis som det bara går då det är något som är extremt viktigt för mig när det kommer till recensioner, oavsett om det gäller musik, TV-spel eller något helt annat. Jag skulle kunna ge albumet högsta betyg utan att blinka, men sådana partiska recensioner är inget som jag brukar göra, då det går emot mina principer. Nu när ni känner till detta är det bara att läsa vidare.

Det som slår mig så fort jag sätter på Dance Love Pop är hur jäkla grym öppningsspåret, Release Me, faktiskt är. Man har ju läst en del om hur bra låten skulle vara, från personer som t.ex. Blogg-Oswald och Agnes själv, men trots att jag hade väldigt höga förväntningar så knockade låten ut mig både en, två och tre gånger. Både verserna och refrängen känns enormt mäktiga och jag ryser av välbehag varje gång jag hör den. Det här är en låt som jag kan lyssna på igen och igen och igen och igen utan att tröttna ett dugg. Att det sedan är en av de låtar som Agnes själv har varit med och skrivit gör ju inte det hela sämre direkt.

On And On känner ni ju till vid det här laget, så just därför tänkte jag inte skriva så värst mycket mer om just den låten, men visst är den fortfarande riktigt bra. Det är bara det att det finns så många andra låtar på skivan som jag faktiskt har fallit ännu mer för. Release Me är såklart en av dem, och en annan är den låten som vi alla fick en liten smygtitt (om man nu kan säga det när man lyssnar på en låt), nämligen Love Me Senseless. Verserna kan tyckas som lite för långsamma ibland (kände också det i början), men det är något som man vänjer sig vid relativt snabbt. Det gjorde i alla fall jag och nu är det ett av mina favoritspår på skivan.

Låten som härnäst flödar ur mina högtalare är en välbekant en, åtminstone för mig och alla andra som besökte Mjölby igår. How Do You Know är en riktigt skön låt att lyssna på, även om jag tycker att vissa instrument inte alltid passar in. Detta är en minimal sak som knappt märks när man lyssnar, men det finns ändå där, i alla fall för mig. Sedan tycker jag faktiskt att live-versionen som Agnes framförde i Mjölby är snäppet bättre, men det där är ju en smaksak och inget annat. Man blir dessutom väldigt glad när man lyssnar på den, känner jag. Sådant är alltid positivt i min bok och bör berömmas därefter.

I Need You Now heter nästa låt som börjar spelas och är något som man nog kan räkna som en ballad. Med ett trevligt gitarriff i bakgrunden och Agnes underbara röst blir det en ren fröjd att lyssna på. Det ska dock sägas att jag inte riktigt fastnade för denna låt första gången jag hörde den, men efter ett par lyssningar så gillar jag den och det väldigt mycket. Finns definitivt andra låtar som jag tycker är bättre på Dance Love Pop, men någonstans i toppenskiktet finns den här belägen ändå.

Agnes har ju som bekant varit med och skrivit fyra av låtarna på Dance Love Pop och faktum är att nästa låt, Look At Me Now, är en av dem. Jag kanske låter som en hackig skiva nu, men detta är också en av mina favoritlåtar från skivan. Den är svängig till tusen och jag vill bara upp och dansa när jag lyssnar på den. Har dessutom försökt få min bror att dansa till den, men det är ungefär lika lätt som att förstöra en diamant med bara händerna och nej, jag skämtar inte heller. Oavsett vad så är det en grymt bra låt som jag tror att många kommer att gilla.

Låt nummer sju på skivan heter så mycket som Don´t Pull Your Love Out och är, enligt mig i alla fall, den låt som är mest annorlunda på Agnes nya skiva. Fråga mig dock inte varför jag känner så, då jag har försökt komma på det själv under ett par timmar nu, men så är det i alla fall. Låten i sig är utan tvekan hyfsad, men p.g.a. dess annorlunda karaktär så har jag inte lyckats fastna för den ännu. Inte alls på samma sätt som de andra. Men vem vet, det kanske sker i framtiden. Svårt att veta.

För att beskriva storheten i Open Up Your Eyes, som är nästa låt på skivan, på bästa sätt räcker det med att lyssna igenom texten noga. Att den sedan är enormt uppiggande gör bara upplevelsen så himla mycket bättre. Trevliga verser går över till en ännu mer trevlig refräng och jag gör mitt bästa för att sjunga med när jag lyssnar på den. Har dock inte hunnit lära mig all text ännu, men förhoppningsvis gör jag det snart. Håll tummarna för mig, okej?

Näst sista låten på Dance Love Pop är också en ballad och går under namnet Sometimes I Forget och är faktiskt också en av de låtar som Agnes har varit med och skrivit. I och med att albumet inte innehåller så många regelrätta ballader, så är detta ändå en låt som utan tvekan är där och snokar. Då jag fullkomligt älskar när Agnes sjunger ballader (vem gör inte det?), som exempelvis Right Here Right Now, I Believe och (What Do I Do With) All This Love, så är detta en låt som passar mig som handen i handsken. Gillar du ballader ska du definitivt lyssna igenom detta underbara musikstycke.

Den absolut sista låten på skivan är en låt som jag redan från början hade väldigt stora förväntningar. Varför då? Jo, då var det enbart den något annorlunda låttiteln som gjorde mig extremt intresserad och ni kan ju försöka gissa hur jag reagerade när jag fick höra den för första gången. Alltså, det enda ord som jag kan beskriva Big Blue Wall med är magi. Kanske låter som en konstig eller rent av korkad kommentar, men det här är verkligen en låt utöver det vanliga och definitivt inget jag hade förväntat mig från Agnes om ni hade frågat mig för något år sedan. Redan när introt börjar förstår man att detta kommer att bli något alldeles extra och det där lilla extra fortsätter sedan hela låten igenom, vilket är grymt imponerande. Big Blue Wall är lika med maximal kärlek för mig.

Dance Love Pop är en otroligt bra produktion och man känner verkligen att det finns en slags röd tråd genom alla låtarna, vilket gör att jag njuter extra mycket när jag sätter på den. Men är detta en perfekt platta? Nej, det är det inte, men det är utan tvekan Agnes absolut bästa skiva som hon har gjort hittills. Dessutom är det bland det bästa jag har hört inom genren på mycket, mycket länge. Låtarna har i princip redan satt sig i hjärnan på mig och jag känner att jag vill dansa så fort jag får chansen, trots att jag egentligen inte är så värst bra på det.

Men att jag överhuvudtaget känner av känslan att dansa gör ju att Agnes, Anders Hansson m.fl. sannerligen har lyckats med sitt uppdrag; att få mig, dig och alla andra att dansa tills man stupar av utmattning. Men om det är några låtar som jag mer än gärna stupar av utmattning för så är det låtarna på Dance Love Pop.

Visst, jag kanske inte gillar alla låtar riktigt lika mycket, men i det stora hela är Agnes tredje platta så grymt bra att i princip alla kan finna och känna glädje inom dess atmosfär.

Betyg: 4/5 (en väldigt stark fyra dessutom)

Bästa spår: Release Me och Big Blue Wall

Ja, då var man äntligen hemma från Mjölby och jag säger äntligen bara för att jag blev rejält försenad då bilen fick ett motorhaveri under hemresan. Tydligen var det generatorn som hade gett upp, men fråga mig dock inte mer om det då jag är i princip helt värdelös när det kommer till bilar. Men nu var det ju inte själva hemresan som det här blogginlägget skulle handla om egentligen, men jag hoppas att det är okej att jag nämner det i alla fall. För hade jag inte blivit försenad p.g.a. detta så hade jag nog med all säkerhet skrivit det här inlägget betydligt tidigare idag.

Hur som helst, resan till Mjölby gick väldigt bra och jag hade rätt så gott om tid när vi (mamma och pappa var också med) väl kom fram. Att hitta fram till köpcentret där Agnes skulle signera gick också relativt enkelt, även om vi såklart var tvunga att leta lite grann. Har man aldrig varit i Mjölby tidigare så har man ju inte. Så enkelt är det.



Inuti själva köpcentret gick jag och mamma (pappa följde inte med in) raskt och letade efter den plats där Agnes skulle sitta. Efter en stunds letande så hörde jag en välbekant röst strömma ut ur ett par högtalare som stod uppställda vid ett bord. Som ni nog själva kan räkna ut så hade jag just hittat platsen med stort P. Jag förstod att de spelade upp hela DLP i högtalarna och jag försökte med alla medel höra vilken låt det var som spelades just då, och jag vet nu att det var Release Me. Tyvärr var det inte så lätt att höra låten då allt folk runtomkring väsnades som folk brukar göra på liknande ställen.

Men trots det så lät den grymt bra. Ja, rent av fantastiskt bra. Tänker dock inte skriva mer utförligt om låtarna just nu, utan det kan ni istället läsa om i recensionen som dyker upp här imorgon. Nåväl, när jag stod och väntade såg jag två kvinnor som stod och pratade med varandra och jag kände direkt igen en av dem, nämligen Åsa från Roxy Recordings (hade ju sett en bild på henne i Agnes mobilblogg tidigare). Gick fram och hälsade på henne och det verkade som att hon kände igen mig när jag sa mitt namn. Visst har man ju skrivit ett par mejl till henne och så, men jag trodde aldrig att hon skulle känna igen mig på det sättet som hon gjorde. Hon sa i alla fall att Agnes först skulle uppträda utomhus (det blåste enormt kallt ute, bara så att ni vet) innan själva signeringen skulle äga rum. Hon pekade och förklarade vart jag skulle gå.

När jag gick ut för att kolla in scenen där Agnes senare skulle stå och sjunga märkte jag att det just då inte stod så värst mycket folk där. De enda jag såg var två ljudkillar som sprang runt och fixade så att mikrofonen och högtalarna fungerade som de skulle. Men då var det också ganska lång tid kvar tills Agnes uppträdande. Under tiden som man väntade gick både och mamma mest runt i kylan och pratade om lite allt möjligt, vilket faktiskt var väldigt trevligt. Kylan gjorde sig dock påmind hela tiden, vilket innebad att man i stort sett frös hela tiden och då främst om händerna. Nu i efterhand förstår jag att skulle tagit med mig handskar, men när vi skulle åka tänkte jag inte på det. Lätt att vara efterklok, som man brukar säga.



I samband med att klockan närmade sig 13.00. så började också folket vid scenen att fyllas upp och det ganska rejält ska sägas. Folk stod t.o.m. på taket mittemot scenen för att kunna se så bra som möjligt. Var själv tvungen att flytta på mig både en och två gånger, då jag verkligen ville ha en bra plats att filma på. Jag hittade en bra plats tillslut och gjorde mig redo med videokameran. När Agnes väl klev upp på scen några minuter senare blev jag helt tagen av hur vacker hon var. Visst vet jag att Agnes alltid är vacker, men att se henne live såhär hade jag inte gjort på över två år och det kändes så himla underbart så ni anar inte. När hon sedan började sjunga första låten, som var On And On, satte jag igång och började filma. Att jag frös enormt om händerna tänkte jag inte alls på i det ögonblicket, utan det var bara att filma på.

När Agnes sjungit klart On And On sa hon (efter alla applåder såklart) att hon skulle sjunga en helt ny låt från DLP härnäst. Det var How Do You Know och det lät helt otroligt bra. Det går inte att beskriva på något annat sätt. I det läget visste jag att jag DLP inte var vilket album som helst, utan här skulle det finnas hitlåtar rakt igenom. Om jag bara visste hur rätt jag hade just då, men mer om det imorgon, som sagt. Efter det var det hur som helst dags för Right Here Right Now, som fortfarande är sådär fantastiskt bra som den alltid har varit och själv sjöng jag med såklart. Huruvida något av det fastnade på filmen vet jag dock inte, då jag inte har hunnit med att kolla in det än. Men om ni hör någon sjunga som inte är Agnes så vet ni nu i alla fall vem det är.



När Agnes hade sjungit klart alla tre låtarna så var det bara att konstatera; snacka om ett underbart och magnifikt framträdande som jag aldrig kommer att glömma. Just nu ligger DV-bandet fortfarande kvar i videokameran, men räkna med att ni kommer att kunna se framträdandet i sin helhet på agnes.owns.it så småningom. Först krävs det dock lite redigeringsarbete från min sida, men det ska nog gå relativt snabbt. Förhoppningsvis hinner jag göra det mesta jobbet under morgondagen. Oavsett vad så hoppas jag att så många som möjligt kommer att titta på filmen när den väl dyker upp och att ni kommer att gilla vad ni ser och hör. Men det tror jag nog att ni kommer att göra.

Efter framträdandet gick alla, och då menar jag alla, in där själva signeringen skulle hålla hus och det blev en ganska lång kö direkt. Jag och mamma ställde oss tillrätta i kön och inväntade våran tur. Efter en stund stod vi äntligen framför Agnes och jag märkte att hon kände igen mig, vilket var riktigt kul. Efter att hon hade signerat mitt exemplar av DLP bad jag min mamma att hon skulle ta en bild på oss, vilket blev riktigt bra. Sedan måste jag bara säga följande; ni som inte har träffat Agnes personligen har verkligen missat något. För enligt mig finns det ingen som är så snäll och omtänksam som hon är och speciellt mot sina fans. De (arrangörerna) hade t.ex. sagt att Agnes inte skulle signera några papperslappar och liknande, utan det var bara albumet som gällde, men jag såg att hon signerade ett papper som en liten kille kom fram med ändå. Själv blev jag varm inombords när jag såg det.



Innan jag och mamma gick tillbaka till bilen tog jag lite fler bilder och önskade Agnes ett stort lycka till med allt som skulle hända framöver. När vi sedan gick tillbaka (köpte dock en läsk på vägen), så pratade vi om hur underbar den här dagen hade varit. Trots att jag har träffat Agnes ett flertal gånger så blir jag alltid lika glad och lycklig efteråt. Det är en speciell känsla som jag innerligt hoppas att alla ska få känna av någon gång i sitt liv. Jag vet inte vad ni tänker göra, men jag tänker i alla fall hålla tummarna för det.

Innan vi gick ut från köpcentret så såg jag några tjejer med insamlingsbössor till Rosa Bandet-kampanjen. Då jag hade lite pengar över från mina inköp så bestämde jag mig för skänka alltihop. Det kändes helt enkelt som den perfekta avslutningen på mitt besök i Mjölby. Att vägen hem inte direkt blev så enkel som jag hade räknat med var såklart trist, men i och med att resten av dagen var så underbar bryr jag mig inte så mycket om den just den biten.



Jag menar, en dag då man har träffat Agnes blir automatiskt perfekt i mina ögon, oavsett vad som händer i övrigt.

I måndags publicerades de första datumen och städerna för Agnes kommande signeringsturné (fler datum tillkommer så småningom) och självklart började jag direkt med att leta efter ett bra tillfälle att åka. Först fastnade min blick på Växjö, men efter en mindre undersökning (vilket i stort betyder att jag frågade mina föräldrar) så fick jag reda på att vi skulle åka och träffa släktningar just den dagen. Nu var det ju inte så att jag inte kände till att vi skulle åka dit, men mitt i alltihopa så glömde jag bort det helt och hållet. Det kan hända oss alla, eller hur?

Nåväl, då Växjö var ett omöjligt uppdrag så fanns det inget annat att göra än att hitta en annan stad att åka till. Efter en stunds funderande så kom jag på att Mjölby nog skulle fungera, vilket resulterade i att det också blev den stad som jag valde. Detta betyder att jag redan nu på lördag kommer att få träffa Agnes ännu en gång i mitt liv, så ni kan ju gissa hur glad jag känner mig just nu. Alltså, det kommer att bli så himla grymt!

Självfallet kan ni räkna med att jag kommer att filma och ta lite bilder när jag är där (ett stort tack till alla er som kommenterade mitt förra inlägg), så ni får hålla koll här i bloggen och på agnes.owns.it om ni vill se allt material. Håller just nu på med att förbereda mig lite smått inför resan (lika bra att börja med sådant tidigt så man inte glömmer något), och ni kan räkna med att jag kommer att skriva om allt som hände i Mjölby senare under lördagen.

Tills dess får ni ha det så bra alla Agnes-fans!

För någon dag sedan blev det klart vilka bidrag som kommer att tävla i Melodifestivalen nästa år, men än så länge har inga artister blivit officiellt utannonserade. Men trots det så kan man ju såklart läsa i såväl Aftonbladet som andra tidningar vilka dessa artister kommer att bli, men då det inte är officiell information från SVT så måste man ta det hela med en nypa salt. Visst är det så att Aftonbladet har prickat in rätt artister ganska många gånger tidigare, men trots det så måste man ändå försöka ta det hela med ro, i alla fall för närvarande.

Att jag överhuvudtaget skriver om detta här i bloggen borde ju vara ganska självklart för de allra flesta, men för er som trots allt inte har förstått så är det ju faktiskt så att Agnes är en av artisterna som tidningarna har nämnt. De skriver att hon ska framföra bidraget "Love, Love, Love" som är skriven av Anders Hansson. Att det är just Anders som har skrivit låten gör ju att det mycket väl kan vara så att Agnes kommer att sjunga den när tävlingen drar igång i början av nästa år, men helt 100% säker kan man ju dock inte vara. Men visst är chansen för att få se Agnes i Melodifestivalen 2009 väldigt stor, det kan man inte förneka.

Vad tycker då jag om detta personligen? Tja, jag har ju redan skrivit lite grann om ämnet i ett tidigare inlägg, men för att göra en lång historia kort så tycker jag helt klart att det finns både för- och nackdelar med att vara med i en tävling som Melodifestivalen. En nackdel vore ju såklart om Agnes skulle åka ut väldigt tidigt, och speciellt då med tanke på de nya reglerna. Om vi däremot vänder på steken så är det ju såklart positivt att man som artist får synas väldigt mycket i diverse medier under tävlingens gång, vilket i princip alltid är bra. Som sagt, det finns både plus och minus i den här ekvationen, men om jag ska vara ärlig så tycker jag faktiskt att fördelarna väger tyngst, i alla fall just nu.

Dessutom så tror jag inte att Agnes skulle gå in i tävlingen med en dålig, medelmåttig eller ens bra låt. Nä, har nu Agnes bestämt sig för att vara med så kan vi nog räkna med en låt utöver det vanliga och som kommer att slå oss alla med häpnad.