Fint och fult
På galor som Grammis och P3 Guld har det genom åren varit en genomgående trend att i princip samma artister/band vinner varje gång, även om det såklart finns undantag. Annars vore det ju helt sanslöst. Hur som helst, för att vinna ett pris på en av dessa galor krävs det i det stora hela följande två saker; man måste vara omtyckt av de svenska musikjournalisterna och man får absolut inte ses som en kommersiell artist.
Okej, självklart överdriver jag en aning, men samtidigt ligger inte verkligheten så långt ifrån som man kan tro. Det här med att man har delat upp landets musik i "fin" och "ful" musik är så jäkla löjligt som det bara kan bli och det märks ju inte bara när man kollar på alla dessa galor. Har exempelvis läst ett flertal musikrecensioner där man märker ganska tydligt att recensenten i fråga inte ens har lyssnat på skivan ordentligt.
Det var ungefär så jag tänkte när jag läste recensionerna till Agnes självbetitlade debutalbum, som ju bekant släpptes bara några få veckor efter vinsten. Visst var omständigheterna kring inspelningen allt annat än optimal, men jag frågar mig än idag; lyssnade de verkligen igenom skivan ordentligt innan de skrev sina texter? Jag betvivlar det.
Ska det behöva vara såhär? Ska inte alla artister/band, oavsett om de är kommersiella eller inte, ha samma förutsättningar? Varför finns det så kallade "fina" och "fula" artister/band överhuvudtaget? Vem/vad/vilka är det som bestämmer vilket fack man egentligen tillhör? Ska någons bakgrund, oavsett om den innehåller en vinst i Idol (där Agnes såklart är ett praktexempel) eller något helt annat, spela en så pass avgörande roll som den verkar göra för vissa människor? Är den "finare" musiken per automatik bättre än den "fula" bara för att skribenterna är helt lyriska över den förstnämnda?
----------------------------
Ni känner nog inte till det här, men jag är ett enormt stort fan av skådespelaren Morgan Alling. Första gången som jag såg honom var i sommarlovsprogrammet Tippen som sändes under åren 1993-94 i SVT. Förra året så var han en av sommarpratarna i P1 och självklart lyssnade jag när det var dags för hans tur. Ett mycket intressant program där man fick reda på en hel del om hans liv som barn och liknande, men lyssnade man igenom extramaterialet som fanns (och fortfarande finns ska väl tilläggas) upplagd på siten kunde man också höra på hans åsikter om just det som jag har skrivit om här ovan.
Har ni inte lyssnat på detta så tycker jag definitivt att ni ska göra det. Här är länken:
http://www.sr.se/laddahem/podradio/SR_sommar_i_p1_090725030119.mp3
Behöver jag säga att jag håller med honom till 100%?
Hela den här diskussionen kring det "fina" och det "fula" inom svensk kultur, oavsett om det gäller musik, teater eller liknande, är väldigt intressant, men samtidigt väldigt korkad. Jag menar, varför stirrar många musikrecensenter sig blinda på var en artist som Agnes kommer ifrån (ett kommersiellt TV-program) istället för att bara värdera och recensera det som faktiskt är relevant, nämligen musiken? Är det inte det som de får betalt för?
Bra skrivet, Morgan Alling är kung!
As I do not live in Sweden (I wish I did!) I do not know about how the critics respond to music there. But I know that here in the UK we have a similar situation to what you describe. I think that it is all about marketing. I am sure that what Agnes needs is co-ordinated promotion across the world. I really hope that Interscope will provide this!!!
Anonym: Tack! Ja, det är han verkligen. :)
Dan: Yeah, I guess this situation is pretty much the same in a lot of places around the world. It´s really sad when you think about it. I think you´re quite right about the marketing aspect and like you said, let´s hope Interscope will do their part in all this, which I really believe they will.
sv: japp det gjorde hon verkligen. Av de bilder jag sett från galan var hon snyggast klädd även där! =)
Gabbies: Ja, det var hon utan tvekan. Ingen annan kom ens i närheten. :)
