agnesmychampion

När jag igår lyssnade igenom intervjun med Agnes på P3 Populär så slog det mig ännu en gång; snacka om utveckling alltså! Vad jag menar är att jag för några dagar sedan tillbringade tiden med att titta på äldre klipp med Agnes och då självklart från Idol-tiden. När man hör Agnes prata i radio idag kan man nästan inte tro att det är samma person som då, men det är det. Samma underbara Agnes, bara lite äldre och betydligt mer pratglad.

Men utvecklingen stannar inte där. Nix, långt ifrån. På scen är hon helt annorlunda nu än om man jämför med tidigare, vilket är helt fantastiskt att skåda. Alla som har varit ett Agnes-fan lika länge som jag (sedan hon vann Idol) vet precis vad jag menar och borde också veta exakt hur jag känner i det här läget.

Det är väldigt svårt att sätta fingret på exakt vad det var som triggade igång den här relativt snabba utvecklingen hos Agnes under dessa år, men jag skulle tro att det är en blandning av en massa olika faktorer. Det är i alla fall en teori som låter mest rimlig i mina öron. Men oavsett vad det var så känns det helt makalöst roligt att jag har haft förmånen att se dessa underbara sidor växa fram hos Agnes och jag kan garantera att det är en lycka som för alltid kommer att hållas kvar inom mig.

När Agnes vann Idolfinalen grät jag floder. När hon och hennes kör åkte ur Körslaget klöv jag ett bord med enbart handkraft. Okej, det sista var en ganska stor överdrift, men vad jag vill säga är att ingen artist, och då menar jag ingen, kan framkalla känslor hos mig som Agnes kan. Först visste jag inte riktigt varför det var så, men nu vet jag. Allt beror nämligen enbart på en enda sak, eller rättare sagt känsla, och det är kärlek.

Den kärleken riktar sig till en artist som alltid ger 100% och som alltid gör en glad, oavsett hur nere man än känner sig. Agnes är unik på så många sätt att det nästan är löjligt. Man kan knappt tro det själv ibland. Men jag ska inte försöka mig på att skriva ned allt som jag tycker är unikt med Agnes. Det skulle bara sluta med att jag glömmer bort något viktigt och det är det sista jag vill göra.

Nä, då är det bättre att istället avsluta bloggen med följande; Agnes är speciell och har utvecklats mycket under dessa få år. Men hon kommer att fortsätta utvecklas. Jag kommer att vara med då. Hoppas att ni också är det.